Ordlista

Acklimatisering

Hur en växt anpassar sig från ett klimat till ett annat. Från t ex växthus till bostadsrum.

Adventivknopp


Skottanlag, som i regel inte utvecklas, kallas också sovande öga. Vid t ex hård beskärning, väcks det till liv som när det bildas vattenskott på fruktträd eller många, tunna skott på vedartade krukväxter.

Adventivrot

Rot som inte utvecklats vid växtens rotanlag utan vid t ex ett blad eller en topp vid sticklingsförökning. Först utvecklas en särskild vävnad, kallus, ur vilken rötterna växer.

Alkalisk jord

Jord som innehåller så mycket kalk, att pH-talet är högre än 7. Exempel på krukväxter, som föredrar alkalisk jord är amaryllis, hibiskus, klockmalva, murgröna och sparrisar

Annuell

Ettårig växt, som bildar blad, blommar och sätter frukt och dör inom ett år. Sommarplantor är exempel på sådana växter.

Areoler

Små, runda ”vårtor”, som sitter längs åsarna på kaktusar och från vilka taggar, hår, borst och blommor växer ut.

Art

I växtvärlden hör växter som är så lika varandra att de kan ha samma namn till samma art. De kan också lätt korsas med varandra och de växter man då får är fruktsamma, fertila.

Artnamn

Enligt Linnés växtsystem har alla växter två namn, ett släkt- och ett artnamn. I växtnamnet Ficus benjamina är benjamina växtens artnamn. Det skrivs alltid med liten bokstav och det anger alltid något om växten. Artnamn kallas därför också för artepitet. Exempel på artepitet hittar du i artikeln Växternas namn och vad de kan avslöja.

Avhärdning

Frön som såtts inomhus (förkultivering) behöver successivt vänja sig vid utomhusmiljön innan de planteras ut. Växterna kan annars skadas av de starka solstålarna på våren.

Ax

En blomställning med lång huvudaxel och oskaftade blommor. Om huvudaxeln är förtjockad, kallas den för kolv. Om den är hängande eller slak kallas den för hänge.


Balja

En oftast enrummig frukt, en kapsel som innehåller frön. Baljor får de flesta av de växter som hör till familjen Fabiaceae, ärtväxter


Barkmylla

Ett jordförbättringsmedel. Den är gjord av bark från tall och gran, är komposterad och liknar torvmull. Barkmylla tar inte åt sig vatten. Grov barkmylla är utmärkt som vintertäckning för t ex rosor och andra köldkänsliga växter. Fin barkmylla kan användas till toppdressing av gräsmatta. Barkmylla blandas ibland med andra ämnen – läs på förpckningen.

Barr

Barr är egentligen ett blad, som omvandlats till en ”nål” eller en ”sticka”. Vi talar om barrträd och lövträd.

Basal

Växtens basala delar är de, som är längst ner eller t ex på blad den del som är närmast skaftet.

Basisk

Samma som Alkalisk.

Beskärning

Det är konsten att skära eller klippa bort delar av växten för att den ska få vacker form, hålla sig kompakt och blomma rikligare / få rikare skörd. Beskärning utföres ofta på våren, när vintervilan är över men innan tillväxtperioden börjar och saven stiger. Olika växter beskäres på olika tider och efter olika system.


Bienn

En tvåårig växt, som första året bildar bladrosett och som andra året blommar, bildar frukt och dör. Exempel på sådana är fingerborgsblomma, persilja, silverek.

Blad


Det organ, som hos gröna växter sköter om fotosyntesen, kolsyraassimilationen. Se detta ord.

Bladknopp

Knopp i bladverket.


Bladrosett


Bladställning, där bladen sitter på korta skaft så nära varandra, att det ser ut som om de kom från samma punkt vid marken. Primula, taklök, maskros och groblad är exempel på sådana.

Bladnerver

Bladnerver eller nervatur är ledningssträngar, som ligger synliga på bladets yta. Mönstret som de bildar är typiskt för varje art och det, formen och kanterna på bladet är kännetecken, som man tar hänsyn till vid bestämning av växter.

Bladskiva

Så kallas bladets platta del.


Bladslida

En förlängning, ofta formad som en ränna, som får bladfoten att omge stjälken. Typiska exempel är bladen på en del filodendronarter.

Bladveck

Vinkeln mellan bladet och den gren, som det växer ut ifrån. Där sitter ofta en knopp, ibland en blomknopp, ibland en knopp till ett nytt skott.

Blomfoder

Små foderblad, som sitter i krans under kronbladen. De är ofta gröna och liknar blad.


Blomkorg

Många små blommor så tätt tillsammans, att de ser ut som en enda. Exempel på sådana är de blommor, som hör till de korgblommiga.

Blomkrona

Alla kronblad, som tillsammans utgör den färggranna blomman. Ibland är de enskilda som på t ex rosenskära, ibland ihopväxta som på t ex trumpetblomma.


Blomma

Växtens förökningsorgan. Det är blomman, som bestämmer till vilket släkte och art växten hör. Den består i regel av tre delar, blomfoder, blomkrona och sexualorganen, ståndare och pistill. Blomman kan se ut många olika vis, ibland helt fantastiska skapelser. 


Blomställning


Den del av växten, som bär blommor. Den kan ha skiftande utseende. Björk har hängen, olvon en kvastlik blomställning, syren en klaselik, gullregn en klase, astilbe en plymlik, gladiolus ett ax, pelargon en flock, doftranka en kranslikt sammansatt blomställning o s v.

Braktéer

Blad, som sitter i anslutning till blommorna men som skiljer sig från övriga blad i storlek, färg och form. Kallas också högblad. Förekommer ofta för att locka insekter till blommorna, när de är små och oansenliga. Exempel på högblad är de röda bladen på julstjärnan.

Bulbill

Se Groddknopp

Bredså

Sprida frö, utan fåror (som gräsfrö).


Delning


Ett sätt att föröka växter. Man helt enkelt delar dem i två eller flera delar och planterar varje del för sig till en ny planta. Vanligt sätt att föröka perenna växter och en del krukväxter, som fredskalla, ormbunke, juvelblomma.

Disk


Mittpartiet i en blomkorg. Små, rörformiga blommor sitter tätt, tätt ihop och omringas ofta av en eller flera kransar av strålblommor. Diskblommorna har ofta avvikande färg, kallas i folkmun för ”öga” eller ”knapp”. Gerbera, prästkrage och trädgårdsstjärnöga är exempel.

Enbyggare

Är detsamma som sambyggare nämligen en växt, som har enkönade blommor. Hon- och hanblommor sitter på samma växt.

Epifyt

En växt, som växer på en annan växt utan att ta någon näring från värdväxten. Epifyten sitter fast i grenklykor, i barksprickor etc. Exempel på epifyter är många orkidéer, ananasväxter och ormbunkar.


Ettårig

Se Annuell

F1-hybrid

När två utvalda fröstammar av samma art korsats, uppstår en hybrid, som oftast blir betydligt bättre, kraftigare och får bättre egenskaper än föräldrarna. Dock kan F1-hybriden inte fröförökas, de frön som bildas kan inte gro. 


Familj

Inom en familj förekommer ett, flera eller många släkten. Alla släktena i familjen har vissa egenskaper, som skiljer dem från andra familjers släkten. Ibland är egenskaperna eller kännetecknen tydliga, ibland är de svåra att upptäcka för lekmän.
Alla familjenamn har ändelsen – aceae som t ex Cactaceae, Liliaceae, Fagaceae.

Fertil

Fertila växter har förmågan att producera frö.

Forcering


Påskyndning av grodd eller tillväxt.

Fiberduk

Skyddar dina växter mot vind, stark sol, skadeinsekter, djur och fåglar. Plantorna etablerar sig snabbar och frön gror bättre. Fiberduken skyddar även mot frost och passar utmärkt på våren för att skydda mot nattfrosten.

Friland

Betyder att man sår fröna utomhus, direkt i jorden.

Frostkänslig

Betyder, att en växt tar skada eller fryser ner redan vid en temperatur av +- 0°. En del krukväxter tar skada redan vid +10-12° som t ex bägarranka, gullranka, silverkalla.

Fyllokladier


Stamdelen av skott, bladliknande organ, som ersatt bladen och tagit över deras funktion. Exempel på växter, som har fyllokladier är sparrisar och stickmyrten.

Förkultivera

Betyder att man sår frön inomhus på våren. När temperaturen utomhus är tillräcklig har du färdiga plantor att plantera ut. Exempel på växter, chilipeppar och tomat.

Förmultning

Organisk substans bryts ner med god lufttillgång och processen luktar inte illa.
Om inte luften får tillträde, sker i stället en förruttnelse. Den processen tar längre tid och luktar illa.

Förvedad

Inte bara träd och buskar har förvedade delar, det kan även växter, som inte ska användas till ved ha. De grova delarna på t ex en fönsterfikus är förvedade, likaså på vinranka.

Förädling

innebär i huvudsak antingen: 1)arbetet med att framställa nya sorter genom korsning eller tillvaratagande av mutanter, eller 2)ympning av "ädlare" och ömtåligare planta på robust rot.

Groddknopp


Ett sätt att föröka sig könslöst. En liten knopp växer ut i bladvecket, i bladens kant, i bladfästet etc. och blir så småningom en ny liten planta.

Gröngödsling

När man odlar ettåriga växter för att gräva ner dem i jorden för att öka näringshalten och förbättra strukturen. Exempelvis lupiner och honungsfacelia.

Handelsgödsel


Detsamma som konstgödsel. Artificiellt framställda gödningsmedel, som man blandar i jorden för att den ska behålla eller öka sin bördighet.

Hanplanta

En växt, vars blommor bär ståndare men saknar pistiller och därför inte kan utveckla frön eller frukt. För att sådana ska utvecklas, måste pollen från hanplantans ståndare befrukta blomman på en honplanta.

Hjärtblad

De första blad, som en fröplanta utvecklar. Inte förrän efter dem utvecklas de för växten karakteristiska bladen. Så kan t ex hjärtbladen vara helt runda och karaktärsbladen spetsiga.

Honplanta

Växter vars blommor är enkönade, bär stift och märke och kan alltså bära frön och frukt.

Humus

Organisk substans, detsamma som mylla och matjord. Den bildas av löv, kvistar, döda rötter, bark etc. som bryts ner med hjälp av insekter och daggmaskar. Bakterier och svampar skyndar på förruttnelsen. Du kan bättra på jordens humushalt genom att blanda ner gödsel, kompost, gödselhalm, torvströ eller andra organiska material , alltså från en gång levande material. 
Humus gör jorden mer näringsrik, förbättrar strukturen och förmågan att hålla fuktigheten.

Huvudstam

Den tydligaste stammen (stjälken/stängeln) hos en växt.

Hybrid

En växt som uppkommit genom att en odlare eller naturen har korsbefruktat två olika arter med varandra.

Hybridformeln x

För att ange, att en växt är en hybrid skriv ett x före det vetenskapliga namnet. Det kan skrivas
Begonia x cheimantha och det kan skrivas före namnet som i t ex x Fatshedera litzei.

Hylle

De blad, som skyddar blommans inre och som lockar insekter till blomman. De yttre hyllebladen är ofta gröna och kallas foderblad, de inre är ofta färgade och kallas för kronblad. Om både kransarna är likfärgade kallas de för kalk.

Härdighet

Växters förmåga att tåla frost eller överleva kalla vintrar. Man talar om växters frosthärdighet.

Högblad

Blad eller bladliknande bildningar, som skiljer sig både i storlek, form och färg från de riktiga bladen. Växter med oansenliga blommor har ofta färgglada högblad nära dem för att locka till sig insekter. Julstjärnans ”stjärna” är ett typiskt exempel på granna högblad.


Hölsterblad

Högblad som mer eller mindre sluter om en blomkolv eller knopp. Flamingblomma och fredskalla är exempel på växter med hölsterblad.
Högblad, som omger irisknoppen och det skyddande höljet, som omger t ex filodendronbladen kallas också hölsterblad.


Jordslå

Tillfälligt (t ex över vintern) förvara plantor i jord tills det blir tid för plantering.

Jordstam

Underjordisk stam på fleråriga växter.

Kallbänk

En kallbänk/drivbänk är ett miniväxthus som använts för att förkultivera små plantor och för skydd mot frost och onödig avdunstning. Kallbänken har ingen botten utan placeras direkt på jorden.

Kaktus

Växter som hör till familjen Cactaceae. Alla kaktusar är suckuklenta, de lagrar växtsaft och de allra flesta har vassa taggar. OBS! Alla taggiga växter är inte kaktusar.

Kalk

Så kallar man olika kalciumföreningar, som man tillsätter jorden för att göra den mer alkalisk och för att förbättra strukturen på lerjordar.

Kalkskyende

Vanligen: trivs i (kemisk) sur jord, pH-värde under 7.

Kalkblad

Se under Hylle.

Klase

En blomställning med utgång från en mittaxel, där skaftade blommor växer ut. Nya blommor bildas oavbrutet ovanför de äldre som på t ex riddarsporre, lupin, gullregn.

Klaselik

Blomställning med täta grupper av blommor, som sitter ovanför bladverket. Grenig, klaselik blomställning har t ex syren.

Klon

Växter som förökas vegetativt med stickling, ymp eller genom delning från en enda individ blir identiskt, genetiskt lika och kallas för en klon. De är alltså en del av moderplantan och utgör ingen ny generation.

Klänge

Så kallar vi det organ, som håller klätterväxter upprätta. Det är ombildade organ som t ex bladspetsar, hopväxta småblad, stipler osv.

Klätterväxt

Kallas ibland för klängväxt. Växt som är så lång, att den behöver stöd för att hålla sig upprätt. Någon slingrar i andra växter, någon klättrar med klängen, någon med taggar och tornar, någon har fäströtter.

Knöl

En jordstam, ett övervintringsorgan, som också lagrar näring hos en del fleråriga, örtartade växter. Knölen är homogen inuti, har inte fjäll som t ex en lök
En knöl är som en potatis, en lök som en gul lök inuti – det är skillnaden.

Kolv

En blomstjälk, en förtjockad blomaxel på vilken små, oskaftade blommor sitter tätt. Exempel är flamingoblomma och fredskalla.

Kompost

Organiskt material som gräs, löv, tång, grönsaksskal och annat organiskt avfall, som brutits ner tack vara bakterier och svampar. Det används som jordförbättringsmedel och ger näring åt jorden.

Korg

En blomställning, som består av ett huvud med tätt, tätt sittande oskaftade blommor. Huvudet är ofta omgivet av tätt sittande högblad. Gerbera, prästkrage och aster är exempel på sådana.

Korsning

När pollen från en växt föres över till blommans pistill på en annan växt. Detta sker spontant i naturen eller medvetet i växtförädlingen.

Kronblad

Den krans som sluter om blommans inre och sitter mellan foder och ståndare/pistill. Tillsammans kallas de för blomkrona och utgör blommans färggrannaste del.


Kultivar

Se Sorter.

Ledningstal

Står ibland angivet på jordsäcken. Det är ett tal som anger salthalten hos markvätskan i jorden.

Litofyt

En växt, som växer på stenar och som lever på det material, som samlas kring rötterna på den.
Litofyter kan ibland växa som epifyter d v s på en annan växt. Dock växer de aldrig på marken.

Luftrötter

Rötter som utvecklas ovan jord. Ormbunkar, monstera och flera får luftrötter, som suger åt sig luftens fuktighet. Låt dem sitta kvar, de har en funktion.

Lök

Ett organ för övervintring och förökning och för att lagra vatten och näring. På en lökkaka, som egentligen är en hoptryckt stam, finns lökbladen lagrade tätt ihop. Under lökkakan växer rötter och sidolökar ut. Skillnaden på en knöl och en lök är ungefär densamma som på en potatis och en gul lök.

Makronäring

Se Näringsämnen.

Mikronäring

Se Näringsämnen.

Meristemförökning

När man får små, små växtdelar från samma moderplanta att utvecklas till färdiga växter, alla likadana, alla med moderplantans egenskaper. Detta sker i sterilt näringsmedel på laboratorium. Systemet gör t ex att dyrbara växter kan förökas i stor skala och under kort tid, vilket betyder lägre pris på växten för konsumenten. Förutom att växterna är friska och livsdugliga, eftersom man valt ut moderplantan med stor omsorg.

Monopodialt växtsätt

Uttrycket används mest om orkidéer. Det betyder, att ett enda skott växer rakt uppåt och slutar inte. Det får inga sidoskott, inga nya skott vid basen. Ett typiskt exempel är orkidéer ur släktet Vanda.

Mull

Egentligen en god organisk jord, som till stor del består av förmultnade växtdelar. Numera kallar vi ofta en god, välbearbetad, genomsläpplig och lätt jord för mull.


Mutation

En plötslig, ärftlig förändring hos en växt. Positiva mutationer kan man renodla och på så sätt använda dem i förökning och förädling. Oftast är mutationer sterila och måste förökas vegetativt.


Nektar

Söt vätska, som produceras i många blommor och som har till uppgift att locka insekter, fåglar och andra djur till blomman De tar med sig pollenkorn från blomma till blomma och pollinerar dem. Nektar samlas in av bin och omvandlas till honung.


Näringsämnen


Vattenlösliga ämnen som växtens rötter suger upp i växten för att den ska kunna överleva. 
Makronäringsämnena är ”de stora” ämnena kväve, fosfor och kalium.
Mikronäringsämnena är ”de små” ämnena, som visserligen förekommer i mycket små men mycket viktiga mängder. Det ena ämnet kan inte ersätta det andra – alla behövs. Exempel på mikronäringsämnen är järn, magnesium, kalcium, molybden, mangan, zink, bor och svavel.

Odlingsbänk

En odlingslåda, vanligen i trä. Med hjälp av Odlingsbänken skapar du snabbt och smidigt din egen lilla köksträdgård
.

Omplantering

Fröplanta eller stickling planteras om för att få större utrymme.

Omskolning

Se Omplantering


Organiskt material

Så kallar man material från växter och djur, som fått förmultna och som man sedan använder till att gödsla eller förbättra jorden med.

Pallkrage

Se odlingsbänk.


Parasit

En växt, som lever på en annan växt och tar näring och vatten från den och t o m utnyttjar värdväxtens kolsyreassimilation.
Vanligare är halvparasiter, som visserligen lever på en annan växt men sköter fotosyntesen själv.

Perenn

En flerårig växt, vars ovanjordiska delar oftast vissnar ner på hösten. De underjordiska delarna lever vidare och när våren kommer, spirar växten igen.

pH-värde

En siffra, som anger jordens surhetsgrad. Skalan sträcker sig mellan 1 och 14 och 7 är neutralt. Den som har lägre tal anses för basisk eller sur, den som har högre anses vara alkalisk. De flesta växter trivs bäst i svagt sur jord, med ett pH-värde på 6,0 – 7,0. De flesta jordar, som säljes har ett pH-värde på 5,5 – 7,5.

Pollen

Frömjöl, som innehåller arvsmassa och som oftast med hjälp av insekter eller med vinden förs över till pistillens märke för pollinering.


Pseudobulb

Hos vissa orkidéer lagras vatten och näring i delar av stammen. Dessa ansvällningar kallas för pseudobulber.

Ranka, rankande växter

Klätterväxter eller växter, som har ett hängande växtsätt från t ex en ampel eller växter som kryper på marken som t ex melon.

Pålrot

Stor, oftast vertikal rot.

Reva, revande växter

En smal stam, som växer på marken från en moderplanta och som bildar nya skott. Exempel på revande växter är jordgubbe och revsuga.

Rhizom

En ofta underjordisk jordstam, som lagrar näring och är flera växters övervintringsorgan. Rhizom bildar t ex femöring och lyckoklöver.

Rothår

Nära den yttersta spetsen på de finaste rötterna finns mikroskopiskt små utbuktningar, som suger upp vatten och lösta näringsämnen till växten. De kallas rothår.

Rotskott

Skott, som växer ut från rothalsen eller rötterna på en växt. De används ofta till förökning.

Sekatör

Liten men kraftig handsax för beskärning, för att ta skott till sticklingar m m.


Släkte

En grupp växter med många gemensamma drag, som skiljer dem från andra släkten. De har namn med latinskt eller grekiskt ursprung.

Sommarblommor

Blommor för kruka och rabatt, både ettåriga och sådana som övervintras frostfritt.

Sorter

Växter som förädlats fram och oftast dragits upp från frön. De är inte är genetiskt lika men tillräckligt lika för att betraktas som en varietet. En växts sortnamn skrivs alltid med stor bokstav och med enkla citationstecken. Till exempel Ficus benjamina ’Danielle’.


Självfertil


Är den planta som kan sätta frö utan att någon annan planta av samma art finns i närheten.


Spor


Växter som inte förökar sig med frön som t ex ormbunkar förökar sig med sporer, som är könlösa förökningsknoppar. Sporerna är mikroskopiskt små och sitter i regel i samlingar på de gröna bladen.

Sporre

En ihålig, nektarfylld utstående del på ett blomblad. Exempel på blommor med markerade sporrar är lyckliga Lotta och tvillingsporre.


Stallgödsel

Naturlig gödsel från husdjur – motsats till handelsgödsel, som är tillverkad.
Om du gödslar jorden med stallgödsel får den ett tillskott av humus men också kväve och andra viktiga ämnen, beroende på vad djuren ätit och fodrats med.


Stam

Den del av växten, som förbinder rötterna med blad och blommor.

Stamträd

Träd med stam, som bör vara minst meterhög, innan grenarna tar vid. Ibland fortsätter stammen upp i grenverket som på t ex gran.


Stenfrukt

Frukt med köttig, yttre del och ett stenhårt inre, en kärna, en sten, som innehåller ett eller flera frön. Exempel är plommon, persika och körsbär.

Steril

En blomma, som inte bär frön eller pollen är steril, likaså en ormbunke utan sporer.


Stickling

En växtdel, som används vid vegetativ förökning.
Läs mer under ”Vårarbete i fönstret”

Stipler

Bladlika, parvisa bildningar, som växer ut vid bladskaftets bas och ibland kan vara mer eller mindre fastväxta vid det.

Stolon

Läs under Reva.

Stratifiering

För att åstadkomma en jämn och snabbare groning av hårda frön, kan man behandla dem på olika sätt. Man kan kylförvara dem i t ex kylskåp under en tid, man kan rispa lätt i skalet, man kan låta dem ligga i blöt under något dygn eller behandla med kemiska medel.

Strålblommor

Kantblommor hos många korgblommiga växter. De är ofta färggranna och deras uppgift är att locka insekter till blomman.

Ståndare

Det hanliga organet i en blomma. Består av sträng och ståndarknapp. Producerar pollen.

Städsegrön

Detsamma som vintergrön. En växt, som behåller bladen kvar över vintern. De fäller sina blad men inte förrän nya växt ut och inte alla på en gång.


Stängel

En bladlös stam som skjuter upp från plantans bas. Vanlig bland lökväxterna som t ex påsklilja och jättelök.

Suckulent

Växt med tjocka stammar och / eller blad, som lagrar vatten och näring för att kunna överleva långa torrperioder. Kaktusar, isörtsväxter och törelväxter är exempel på suckulenter.

Sur jord

Jord med låg halt av kalk och ett pH- värde lägre än 7. Den här jorden passar till kamelia, gardenia, azalea, kaffeplanta och andra s k surjordsväxter eller kalkskyende växter.

Torv

En jordart som består mest av hoppressade rester av döda sumpväxter. Det sura i marken hindrar växterna från att förmultna och därför blir torvlagret allt tjockare och bildar torvtäkter, torvmossar, från vilka man skär torven. Den används som jordförbättring men också att odla i.

Tråg

Ett kärl, som är stort utanpå men har liten volym att odla i. Används mest till växter med litet rotsystem som dvärgformer, stenpartiväxter, bonsaier och liknande. Oftast av sten.

Tvåårig växt

En växt, som under sitt första år bildar rötter och bladrosett och inte blommar förrän andra året. Sedan dör växten men har i regel släppt sina frön och överlever genom dem.
Utlöpare, Läs under rev

Vandrande skugga

När det är skugga en del av dagen.

Väldränerad

Heter det när regnvattnet rinner undan och inga pölar bildas.

Vegetationsperiod

Den tid, då växterna ”växer”, vilken hos oss oftast infaller under vår och sommar.

Vetenskapligt namn

År 1753 införde Carl von Linné ett system att ge växterna namn. Han gav dem två namn för att identifiera dem, ett släktnamn och ett artnamn. Systemet är internationellt.

Vildskott

Skott som sticker upp ur jorden, uppkommet från roten av "förädlad" planta.

Viloperiod

Den tid, när växten vilar, hos oss oftast över vintern. Antingen stannar den bara upp eller också fäller den blad och alla ovanjordiska delar vissnar. Men de underjordiska lever kvar och spirar när värmen och ljuset kommer.

Vintergrön

Läs under Städsegrön

Växtperiod

Läs under Vegetationsperiod

Xerofyt

En växt som på olika sätt har anpassat sig till ett torrt klimat. Suckulenter är exempel på xerofyter.


Ympning

Ett förökningssätt. Man får en del av en önskad, kanske svagväxande eller ömtålig växt att växa starkt och kraftigt genom att förena en stamdel från den med ett kraftigväxande underlag, som då blir en grund.
Exempel på ympade växter är många fruktträd men också krukväxter ympas på kraftigt underlag.

Ört

Inom botaniken betyder det en växt, som inte har någon del förvedad.
Inom trädgårdsodlingen kan det betyda en växt, vars blad eller andra delar används som krydda eller som medicinalväxt.