Reportage

Vintervit trädgård

En trädgård har man året om. Laila tar en promenad i sin trädgård året om! Men istället för färg får man tänka form och kontrast när det gäller vinterträdgård. Och för all del – glöm inte fåglarna!

När rimfrosten gör hela världen vit då är nästan trädgården vackrare än någonsin. Så enhetligt vit, så ren – så vit som snö. Men den är också form – både i dess kompakta runda versioner, eller som grenar som tydligt avtecknar sig mot den vita bakgrunden. Trollhasselns snirkliga grenar blir snygga kontraster mot det vita, rododendrons gröna blad rullar ihop sig i kylan men bär ändå snön. Buxbomens rundade form blir en stor snöboll.

Det här är en smart och nätt trädgård, en hanterbar trädgård på 200 kvadratmeter. Laila Lindströms radhusträdgård på Lidingö byggdes 1961 och är ett verk av arkitekten Nils Tesh som då samarbetade med den berömda trädgårdsarkitekten Walter Bauer. Lite av trädgårdens originalidé finns kvar, dit hör klätterhortensian som vigt tar sig över planket mot grannen, likaså de stora odlingstrågen där det ursprungligen växte cotoneaster.

Inne i uterummet, i krukorna under klätterställningen som om sommaren är helt täckt av luktärter ligger tulpanlökar på vänt. I krukorna framför, resterna av sommarens nävor.

I krukan från Kew Garden är krokusen redan på väg upp. I uterummet kommer den att blomma i slutet av mars början/ av april om vintern inte blir för hård.

Buxbom på vintervila i uterummet, men blir det riktigt kallt får de flytta in till den inglasade balkongen. Det är när det blir kallare än minus 10, detta eftersom de växer i kruka, annars skulle de nog klara sig säger Laila.

Det milda rosa mot snön, en The fairy som växer vid ingången och välkomnar alla varmt – även vintertid detta år.

Vinteröppet

– För mig är det viktigt att inte stänga trädgården helt om vintern, säger Laila. Jag går en liten promenad i den varje dag – året om. Det är så vemodigt att höststäda trädgården så det gör jag istället en solig dag på våren.

Så mycket som möjligt får alltså stå kvar på sin plats. Växter liksom prydnader. I år är vintern dock ovanligt snörik och kall så många av de krukodlade växter som Laila är förtjust i har fått flytta in till den inglasade verandan. Dit hör de stora buxbomkloten som annars hör till vinterfavoriterna när de varsamt täcks av snö.

Rostiga damen står stilla på sin plats, nu täckt av ett vackert vitt lager snö.

Björkved i drivor. För det går åt, varje vinterkväll eldas det i den öppna spisen. När Laila och Lars vi bytte hus var önskemålen dubbelgarage, bo mot allmänning och en öppen spis. Men veden är också dekorativ.

Vackert vintervitt.

Snön må vara vit, men även en vinterträdgård har färger. Ofta dock svaga, som milda frusna pasteller glimtar de till. Häckoxbären behåller sina röda bär, det röda lyser mot snön. Så får de få färger som finns kvar extra liv i kontrasten mot allt det enhetligt vita. Vi hittar några frusna rosa rosor som liksom frusit fast vid busken. Men också fröställningar och en ensam clematisblomma finns att njuta av.

Men en vinterträdgård måste också ta hand om djuren. Lailas trädgård har sex olika fågelmatare och här flockas alla småfåglarna dagar som denna när kvicksilvret sjunker långt under nollsträcket.

Spår av fåglar i snön.

– Varje dag ser jag till fåglarna, säger Laila. Trädgården är som vackrast frostpudrad och när fåglarna flockas runt matsällena. Förutom frömatarna har jag också några nästen, dessa är inte till för fåglarna att bygga bo i, men de kryper in där och värmer sig när kylan och vinden sätter till.

Lailas tips för en vacker vinterträdgård

Stäng inte trädgården om vintern. Låt växter och rekvisita stå kvar. Ta en promdenad i den varje dag! Hela året om.
Borsta bort snön från buskarna så det inte blir för tungt för dem.
Se till att fåglarna har mat. Varje dag!
Mina favoritväxter på vintern är miscanthusgräs, trollhassel, klätterhortensian med sina fröställningar och buxomskloten.
Gräs i krukor, mina myrthenträd och murgrönsvioler får flytta in. Buxbom och clematis får flytta in under tak.

Text: Elisabet Broomé

Bild: Cecilia Nordstrand