Kolonilott - en fristad
Kolonirörelsens historia och svenska framväxt är intressant. I slutet av 1800-talet, när emigrationen dränerade landet på ung arbetskraft, så fanns emellanåt motivet att få folk att stanna kvar genom att låta dem få en billig jordlott att bruka. Under 1900-talets första hälft fick kolonirörelsen ett enormt uppsving och blev en viktig försörjningskälla med potatis, frukt och grönt. Många koloniområden som tillkom under denna period finns kvar än idag, medan lika många fått stryka med i takt med städernas tillväxt när marken behövts till annat. Detta berättar Pontus Almén över en kopp kaffe i kolonistugans kök på Torslanda Havsbadskoloni. Pontus kunskap inom kolonirörelsen är bred, och fascinationen för växtkraft började vid tidig ålder.
– Som 13-åring knackade jag dörr en höst och sålde säckvis med purjolök som vi odlat på ett stycke arrenderad jord. Året därpå blev det morötter. Det är ganska fostrande att se det absurt effektiva i att stoppa ner ett frö, ta hand om det och några månader senare ha ett stort kålhuvud. Det kallar jag tillväxt, säger Pontus.
Pontus och hustrun Cornelia skaffade den ovanligt stora kolonilotten på Torslanda Havsbadskoloni för sex år sedan. Det var närheten till bad, havets artrikedom med havsöring, plattfisk, makrill och sik, tillsammans med den fina jordmånen, som vann över dem till Hisingen. Hela området är på 325 000 m2, varav cirka 40 procent utgörs av lotter.
Familjens kolonistuga heter Paxbo – fridens boning – och de 122 lotterna är ungefär lika stora, cirka tusen kvadratmeter trädgård, men olika till karaktären. Vissa utgörs bara av berg, andra är helt platta. Området domineras av ståtliga löv- och barrträd som synes växa vilt, dammar med näckrosor, strandängar rikligt översållade med Bohuslänska strandblommor bland vit och röd vrestörne.
På 1920-talet, när kolonin anlades, kostade en lott knappt femton kronor. Då var här full rulle hela sommaren, bland annat anordnades teaterrevyer och regattor.
– Kolonisterna var påhittiga förr i tiden, de var duktiga på att organisera sig. Jag tycker att det är trist att den mentaliteten gått lite förlorad. Ett signum för kolonirörelsen är gemenskap och arrenderad mark, det vill säga att man lånar marken istället för att äga den, vilket jag tycker är tänkvärt på flera sätt i ett samhälle där man annars lägger stor vikt vid ägande. Gemenskapen bidrog till att vi skaffade kolonilott. Det är häftigt att samla alla och dela ut arbetsuppgifter. Att såga ner buskar eller rensa tång på stranden, tillsammans. En del av tjusningen ligger i att man hjälps åt, säger Pontus.
Trädgården som en organism
När Pontus, Cornelia och barnen Eric och Elsa stänger bommen in till koloniområdet brukar de säga att de också stänger övriga bekymmer ute. Kolonin är en fristad, här ägnas inte någon tid att bekymra sig över annat som pågår i livet. Det samma gäller barnen, som här ges tid och utrymme att vara just barn. Och se växtkraften i ett trädgårdsland.
– Det är en av de finaste sakerna med odling, att föra vidare kunskaperna till barnen. Här ute njuter vi av ren luft, kreativitet och rekreation. Från planering till att få växterna att trivas ihop och att betrakta trädgården som en organism. Och sedan tillaga den kvalitetsmat som vi kan skörda, säger Pontus som tror att vi i framtiden kommer bli allt mer beroende av att kunna producera maten i närheten av städerna, där allt fler människor lever.
– Det är ju ett friskhetstecken när guerillaodlare annekterar mark utan lov i städer. Det är en positiv civil olydnad, som jag hoppas fortsätter. Jag hoppas också att städerna fortsätter att svara på ett ökat intresse för stadsodling men att förutsättningarna blir bättre, till exempel med längre arrendeperioder för kolonilotter som ger mer trygghet. Då skulle människor våga skapa mer.
Tång med krut i
Oavsett om du har en kolonilott, en odlingslott eller är trädgårdsägare, är det bra att hålla koll på jorden. Den ska vara lätt att bearbeta och inte ligga för sankt. Pontus använder torv och kompost som jordförbättring, och tar till vara på gräsklippet som funkar som snabb kvävetillförsel för växterna och stoppar ogräset.
– Vi har inga avsikter att skapa en vacker, pedantskött trädgård. Det hinner vi inte med heltidsjobb, barn som idrottar med mera – det vill säga som många andra har det i livet. Vissa delar av tomten får därför växa vilt och det råder en terrorbalans mellan kirskål och annat. Vi intensivodlar med extremt tätt mellan raderna, tar vara på ytorna och resurserna i närområdet. Allt från regnvatten i vattentunnorna till övergivna vildäppelträd och slånbär i klippskrevor till ilandfluten tång i vikarna. Det senare är ett fantastiskt bra gödningsmedel.
Det är också viktigt att planera växtföljden i ditt land. Många växter kan inte växa på samma ställe år efter år, som exempelvis kål. Om du odlar i odlingslådor eller bäddar kan du enklare organisera landet och följa en växtplan där man växlar grödor från år till år. Men viktigast av allt är att det ska vara roligt. Pontus tror att fler skulle odla om de visste hur enkelt det är.
– Att odla ska inte bli ett slaveri, det ska vara kul. Därför ska man göra det i en omfattning som man mäktar med. Det finns gott om folk i exempelvis Blomsterlandets butiker som har god kunskap, för att inte tala om all den information som finns på nätet. Det finns inte en enda detaljerad fråga som jag inte hittat svar på via webben. Har du ingen trädgård eller balkong kan du alltid kolla med din bostadsförening eller hyresvärd, man kan få draghjälp därifrån. Ofta är det en mycket grannbefrämjande aktivitet att odla utanför porten. Fler blir inblandade, man börjar snacka med varandra. En sådan sak som man kan göra ihop. Förenas vid ett gemensamt intresse.
Gör det tillsammans
Det ska vara lätt att börja odla. Du kan alltid fråga någon av experterna i din Blomsterlandetbutik eller be om råd via hemsidan. Och om det finns direktiv eller riktlinjer på fröpåsen – följ dem. Gå gärna en promenad i ett område och se efter vad grannarna odlar om inspirationen tryter. Eller gör som Pontus, byt fröer med varandra. Samtidigt som allt fler flyttar in till städerna växer en medvetenhet kring naturens resurser. Med det föds en hälsosammare livsstil, ett större ansvarstagande och en starkare vikänsla, hoppas Pontus.
– Vem är inte intresserad av god, nyttig mat som är lokalproducerad. I framtiden är jag övertygad om att transporter blir betydligt dyrare och att mat inte kan transporteras på samma sätt som idag. Det ger liksom en dålig bismak redan nu. Så om inte odling är framtiden ska jag äta upp min hatt.
Lycka till med din konilott.