Zonalpelargonernas indelning
Bassorter
I den gruppen har vi alla klassiska pelargoner men också många gamla sorter som sparats i generationer. De här sorterna ser helt enkelt ut som pelargoner gör mest. I den här gruppen har vi en klassiker som ’Mårbacka’ men också många nya sorter som tas fram av de stora företagen som sedan säljs i olika länder. De gröna bladen är rundade och de flesta har en mer eller mindre synlig zonmarkering en bit in på bladen.
Stjärnpelargoner
Det är zonalpelargoner som har blommor men också blad som är formade som stjärnor. Det ger plantorna ett sirligt och graciöst intryck. Blommans tre undre kronblad är ofta något bredare än de två som pekar rakt upp. I regel har de enkla blommor men det finns också sorter med dubbla blommor. De gröna bladen har ofta en mörkare zon på bladen men inte alltid. Det finns också sorter med brokiga blad, gyllene blad eller bronsfärgade blad. Det är en ganska ny grupp som kom hit till Europa från Australien på 1960-talet. Till Sverige kom stjärnpelargonerna först på 1990-talet. Välbekanta sorter är 'Summer twist'-serien, ’Arctic Star’ och ’Vectis Glitter’.
Tulpanblommande pelargoner
Zonalpelargoner med blommor som påminner om halvutslagna tulpaner hör till den här gruppen. När blommorna sitter tillsammans för de tankarna till ett fång tulpaner i vas. Blommorna slår aldrig ut helt utan förblir halvslutna. Tulpanblommande sorter har i regel röda eller rosa blommor, ibland med en dragning åt laxrosa. De gröna bladen ser ut som vanliga zonalpelargoner, men en svag antydan till zonmarkering. Kända sorter är ’Patricia Andrea’ och ’Red Pandora’.
Äggskalspelargoner
De här zonalpelargonerna har till skillnad från fågeläggspelargonerna kronblad som påminner om krossade äggskal. I stället för fräknar har kronbladen fläckar och streck i olika former. Ibland kan till och med ett helt kronblad vara täckt av en fläck. De gröna bladen har en mer eller mindre tydlig zon. Det var på slutet av 1980-talet som den här gruppen kom fram på allvar även om det troligen funnits äggskalspelargoner långt tidigare. Exempel på kända sorter är ’Bobberstone’ och ’Strawberry Sorbet’.
Kaktusblommande pelargoner
En lite udda grupp bland zonalpelargonerna. Den togs fram redan i slutet av 1800-talet men trots det finns det inte så många sorter. Blommorna har långsmala och lite vridna kronblad. Varje blomställning har inte heller lika många blommor som hos andra grupper. Vanliga blomfärger är olika nyanser av rött och rosa, och i vitt. Även om blomman har ett särpräglat urseende ser de gröna bladen ut som de hos vanliga zonalpelargoner. Man kan ana en svag zonmarkering. Kända sorter är ’Fire Dragon’ och ’Mini Czech’.
Fingerpelargoner
En zonalpelargon med ett lite gängligt och ganska svagväxande växtsätt. Blommorna har smala aningen uppåtriktade kronblad. Till en början fanns det bara fingerpelargoner med korallfärgade blommor men idag finns fler färger. I den här gruppen finns bara några få sorter. Den mest kända är nog ’Els’ med dubbla rosaröda blommor.
Rosenknoppspelargoner eller rosenpelargoner
En zonalpelargon med blomställningar som påminner om en rosenbukett i miniformat. Kronbladen sitter så tätt så de ser ut som fyllda rosor. De gröna bladen har en mer eller mindre tydlig zonmarkering. Det är en gammal grupp som togs fram redan i slutet av 1800-talet. Vanliga färger är rött, rosa och vitt. Många är kraftigväxande sorter. Tänk på att de täta blommorna kan vara lite känsliga för regn och håller sig fina längre om de står under tak. Kända sorter är ’Apple Blossom Rosebud’ och ’Bornholm’.
Förädlingssorter
Här samsas zonalpelargoner som har tagits fram av en och samma förädlare. Ett känt exempel är Deaconsorterna som är dvärgpelargoner som förädlats av den engelske pastorn Stanley O. Stringer. För att få fram de här pelargonerna korsade han miniatyrer med hängpelargoner. De påminner mycket om bassorterna men har ett mer kompakt växtsätt. Andra förädlingsgrupper är Irene-sorter, Fiat-sorter, Highfield-sorter, frutetorum-hybrider och zonarctic-sorter.
Pelargoner med dekorativa blad
I den här gruppen samsas zonalpelargoner som odlas för sina vackra blads skull. Blomningen är inte fullt lika viktig. Bladen kan vara tvåfärgade, trefärgade, bronsfärgade, gyllenbladiga, svarta eller ha fjärilsmönster. De här sorterna har uppstått som spontana mutationer av vanliga pelargoner som sedan tagits tillvara och odlats vidare. Det är en gammal grupp från slutet av 1800-talet. Kända sorter är ’A Happy Thought’(fjärilsmönster), ’Mrs Pollock’ (trefärgade blad) och ’Vancouver Centennial’(gyllenbladig med mörk bred zon).
Nejlikblommande pelargoner
De här zonalpelargonerna är lätta att känna igen. Kronbladen är fransiga längst ut och har ett utseende som för tankarna till trädgårdsnejlikor. De gröna bladen påminner däremot om vanliga zonalpelargoner. Det finns inte så många sorter. Den mest kända är nog ’Madame Thibaut’.
Text: Susanna Rosén