Älskade Mårbackapelargon

På Gluggstorps handelsträdgård i Skåne står sticklingarna i rader om tusentals i de många växthusen. Här huserar sedan fem år Patrik Andersson tillsammans med sin fru Therése och varje år driver de upp cirka 70 000 Mårbackapelargoner.

- Det är alltid skoj att jobba med något levande, konstaterar Patrik.

- Sedan jobbar vi lite annorlunda än de flesta andra plantskolor. De köper ofta in sina sticklingar, men vi tar fram moderplantor, tar sticklingar från dem och sköter hantverket hela vägen till färdig planta.

Även om Gluggstorp har flera udda pelargonsorter klassade som grönt kulturarv, så är det Mårbackapelargonen som står i fokus. I generationer har den ärvts och älskats över hela landet, men bara för att den är omtyckt betyder inte det att den är enkel att driva fram. Patrik beskriver den till och med som lite bångstyrig.

Anledning är sättet den växer på. Medan andra pelargoner ganska enkelt bildar en knubbig planta är 'Mårbacka' lång och ranglig till växten. Den grenar sig inte utan hjälp. Det krävs både tid, jobb och omtanke för att få fram en riktigt fin planta.

Pelargonodling med tålamod

På Gluggstorp börjar arbetet med att driva fram plantor redan i maj. Då väljs de plantor ut som ska bli moderplantor och de får sedan lite extra tillsyn hela sommaren. I augusti tas så de första sticklingarna som sätts i jord och får rota sig i rum med hög luftfuktighet och mycket ljus. Sedan pågår arbetet med att toppa, knoppa och toppa igen under hela hösten, för att i januari äntligen kunna börja leverera plantorna ut till kunderna.

- Det är mycket arbete eftersom den annars växer lite som den vill. Men å andra sidan är det charmen med Mårbackapelargonen, att den är sig själv och inte ser ut som alla andra och vägrar låta sig snabbodlas.

Eftertraktade sticklingar

På Selma Lagerlöfs Mårbacka kan trädgårdsmästaren Anna-Lena Sonesson också vittna om att sorten är mycket populär. I fönstren på caféet och i butiken står Mårbackapelargoner som ger sticklingar som sedan säljs till besökare.

Att det finns starka känslor förknippade med sorten får Anna-Lena Sonesson exempel på titt som tätt. Som för några år sedan när en kvinna bördig från Karlstad som nu bodde i Frankrike bad att få hjälp att välja ut den allra minsta sticklingen. Den skulle hon ha i handbagaget på flyget hem och sedan plantera i sin svärmors trädgård i Provence.

För henne var plantan en länk till hembygden, till allt som var Värmland.