Formklippta buskar - gröna, njutbara favoriter

Låt oss börja där med perennerna. Det finns en hel del funkia, dagliljor och nävor i Martas trädgård. Mest för att de hjälper till att täcka de vårblommande lökarna som kan se skräpiga ut när de vissnar ner. Och det finns en och annan pion. Men nej, perennerna spelar inte huvudrollen här.
– De flesta perenner är bara vackra en kort tid men sedan försvinner de. Det är inte att föredra i en villaträdgård. Man vill ha det vackert året om med vårblomning, sommargrönska och vackra höstfärger.
– Gärna även struktur och blickfång på vintern. Jag älskar gräs och vedartade växter för de ger så mycket, säger Marta Ronyai.

Formklippta buskar i en kuperad trädgård

Vi befinner oss i ett villaområde i Göteborg, i ett högt läge, i en kuperad trädgård som är skapad för att vara vacker året om. Sittplatser varvas med gångar och rabatter. Det finns blommor och färg, men det handlar mycket om gröna formklippta buskar i olika nyanser och former.

Mycket barrväxter – gärna formklippta buskar i olika sorter – och här finns hasselört som marktäckare och det finns lummig rododendron. Här finns tuja. Och berberis för sina vackra färger. Trädgården gränsar till skogen och löper delvis uppför en brant blåbärsklädd klippvägg. Det är lite svårt att föreställa sig att det som ser så naturligt ut är skapat helt av Marta, med respekt för de förutsättningar som råder på platsen.

– Jag har lärt känna tomten med spett och spade. Jag har identifierat fördjupningar och fickor och fyllt på med jord. Under en lång tid var min födelsedagspresent varje år ett lass med fem kubikmeter hästgödsel, berättar Marta.

Numera räcker det att hon fyller på med egen kompost från växtdelar som blir över vid beskärningen av de formklippta buskarna. Det blir förstås en hel del eftersom Marta i princip ansar det mesta. Perenner och gräs klipper hon ner direkt i rabatterna, medan grövre delar först hamnar i kompostkvarnen innan det läggs ut. Metoden – som kallas täckodling – tillför näring, förbättrar jorden och skyddar mot både uttorkning och ogräs, samtidigt som man tar vara på sitt trädgårdsavfall.

Några meter utanför köksfönstret finns en plats som är speciell. Under 2012 anlade Marta en rabatt som var en riktig ögonsten, särskilt under hösten och vintern, med en hel del samlarväxter. Häftiga barrväxter, ljung och formklippta buskar i sprakande höstfärger. Omkring 15 000 i kronor och många, många nedlagda timmar. Men så kom den där torra, kalla, soliga våren som skapade nyhetsrubriker när blåbären frystorkade bort till följd av tjäle i marken i kombination med varm vårsol. Och hela Martas blickfång bara blev brunfärgat och dog.

Omstart i trädgården

– Det var då, 2013, som jag bestämde mig för att satsa på mer stabila växter. Och det var då jag plockade in mina första ölandstok, salix, korneller och spireor i trädgården. Alla är tåliga sorter. Ölandstok hade jag sett nånstans som en lågt formklippt häck och då började jag intressera mig för häckväxter.
– Ett bra tips för att hitta tåliga växter är att kolla in offentliga planteringar. De växterna får inte så mycket tillsyn så därför måste de klara sig själva.

Vi ska vara ärliga. Ölandstok, eller trädgårdstok som den också heter, har länge och av många betraktats som en rätt tråkig växt. Inte direkt någon juvel i kronan. Men den är robust, med tidig grönska på våren och blomning från maj till oktober. Dessutom har den kommit i allsköns blomfärger. Marta formklipper buskarna till klot.

- Ölandstoken kan fomklippas och putsas, annars blir den ful. Jag beskär och formklipper nästan allt jag har i trädgården. Man ska inte vara så rädd för att klippa och man ska börja när växten är ung, ofta redan direkt efter inköp, om årstiden är den rätta, annars under andra året. Det är oftast rätt logiskt vad man kan och inte kan göra med växterna.

Ta magnolia, till exempel. Den busken formklipper hon också.

– Jag ser ju att rådjuren äter av den utan att den verkar ta skada. Då borde inte beskärning heller göra det.

Distinkta former och struktur

Marta började med att formklippa buskar i och med att trädgården inte är så stor, som ett sätt att göra den mer hanterlig. Trots att hon använder en del konventionella växter så gör hon dem mer spännande genom att våga formaklippa buskarna till klot eller att ta bort de nedersta kvistarna och släppa upp busken för att bli ett flerstammigt litet träd – som hon gjort med en rosmarinvide.
– Jag gillar distinkta former och struktur. Det är det som gör skillnaden mellan natur och trädgård.

Intresse som gåt i arv

Marta har ungerska rötter och har vuxit upp i två trädgårdar. Mormor var den som hade den blommande trädgården. Pappa hade en nyttoträdgård med bland annat tjugo sorters persikoträd. Men det var mormors trädgård som Marta tyckte var mest tilltalande.

– Man kan ha olika ingångar till trädgård. För en del är det att odla ätbart, men så är det inte för mig.
Hos Marta finns det bärbuskar, och det finns äpple och päron – i form av pelarträd för att inte ta för mycket utrymme.

– Men även dessa måste beskäras och det har jag inte lärt mig än. Min pappa sa alltid att man ser hur ett fruktträd vill beskäras. Men just det ser jag inte, säger hon och ser lite frustrerad ut.
För Marta ligger tillfredsställelsen i att ha trädgård. Inte i resultatet. Snarare är trädgården ständigt närvarande, året om. Och så gillar hon det fysiska arbetet, att använda kroppen och få närkontakt med jorden och växterna.

– Jag kan bli helt uppslukad. Jag sitter inomhus vid en datorskärm hela dagarna på jobbet och då är det så skönt att kunna komma ut i trädgården och göra något som är både handfast och kreativt och kunna rensa huvudet. Samtidigt är jag hemma och tillgänglig för barnen och sambon om de vill något.

Gräsmattan blev en rabatt

När Marta och hennes familj letade efter ett nytt hem var de ute efter ett hus med dubbelgarage eftersom sambons stora intresse är bilar av märket Fiat. Det skulle dessutom vara cykelavstånd till Martas jobb. De flyttade in 2004 och då bestod trädgården i princip av blåbär, syrenbuskar, hortensia och en häck av sockertoppsgranar. Rätt mycket som var vildvuxet och så en gräsmatta.

– Jag har svårt att förstå varför man är så galen i gräsmattor i svenska trädgårdar; den här idén att barnen ska kunna sparka boll överallt. Vi hade en gräsplätt där vi spelade badminton tidigare. Fast nu är den perioden över så nu har den blivit en rabatt med bland annat flera formklippta buskar istället.

När de tog över trädgården fanns dessutom en dunge med fem stora björkar. Ett av träden har de fällt, men trots björkars rykte som vattentörstiga pollenspridare får de andra fyra stå kvar. Även att de inte går att formklippa. För de skänker välbehövlig skugga, ett ljusspel som är föränderligt, för det meditativa rasslet som vinden skapar på sin väg genom löven, eller skyddet de ger vid en plötslig regnskur. För de stadiga grenarna som det går att hänga gungor i. För deras omfångsrika stammar som visar på livskraft
och stadga.

Från frö till favorit

Om det går att säga att det finns en växt som är den absoluta favoriten i trädgården, så är det en idegran. Om Marta bara fick ta med sig en enda växt härifrån så skulle det vara den som hon har skött om från start som liten frösådd planta. Hon har planterat om den på en bättre plats och formklippt den frodig och tät. Nu är den nästan en meter i diameter. Men Marta älskar sin lilla plätt på jorden och kommer nog inte att behöva flytta sin idegran någonstans.

– Det här är min första trädgård. Och min sista.

Mer än så. Det här är Martas rike.