Dahlia i trädgården - långvarig blomsterglädje

Dahliaknölar är mödan värd

Karolinas intresse för dahlior tog fart för några år sedan. Idag har hon omkring 400 knölar, som ska tas upp varje höst för att återigen grävas ner till sommaren.

– Om det är värt det? Absolut! Jag blir så glad av dahlians blommor, alla färgerna och det fantastiska i att den bjuder på blomning i fem månader. Jag plockar blommor från juli och ända in i oktober – i alla fall där jag bor, i Skåne. Det är så häftigt. Under hela den här perioden behöver jag inte köpa några snittblommor alls, säger hon.

Hon och familjen flyttade till Länsmansgården år 2015 och då rådde inte direkt någon dahliafeber, som det gör nu.
– Dahlian var ju lite bortglömd ett tag men så fick jag se de här underbara formerna och färgerna – ljuva rosa, gula och aprikosa toner och så de mörka, mättade nästan svarta blommorna som också finns.
Första året satte hon omkring 40 knölar men sparade dem inte, vilket betyder att de gick under när frosten och vintern kom.

– Jag sparade dem inte eftersom min tanke var att jag ändå skulle göra något helt nytt i rabatterna året därpå. Men vissa av dahliorna är ju så fina att jag saknade dem. Så det blev till att beställa nya knölar igen. Numera sparar jag knölarna, det känns inte hållbart annars.

Prova dahlia i krukor på trappan

Förutom de praktfulla rabatterna har Karolina massor av växter i krukarrangemang som varieras efter säsongens skiftningar. Dahliorna däremot brukar inte hamna i krukor utan de åker ner i rabatten.

– Fast nu tror jag att det är dags att testa att plantera dahlia i kruka igen. Så här i efterhand tror jag att anledningen till att det inte blev så bra sist är att de helt enkelt fick för lite näring. Och kanske att det ska vara andra krukor än terrakotta som torkar ut fort. Dahlior behöver mycket vatten. Och näring.

Det svåraste med dahlian - att välja färg och form

Att välja dahliaknölar är lite som att hamna i en godisaffär – svårt att välja. Färgprakten är otrolig och det finns dessutom massor av blomformer och storlekar att välja på. Från näpna enkelblommande dahlior till lite busigt spretiga kaktusdahlior, de fyllda, nästan matematiskt intrikata boll- och pompondahliorna och så de stora blommorna som ibland kallas tallriksdahlior. Bara för att nämna några varianter. (Det finns fler klassificeringar än så.) Och färgskalan är enorm.

I princip hela färgpaletten från vitt, gult, aprikos, orange, rött, lila, rosa och djupt vinrött med massor av skiftningar och kombinationer. Från de skiraste pasteller till utropstecken av intensivt starka kulörer.

– Jag gillar de bollformade dahliorna bäst och en av mina absoluta favoriter är den mörkt röda, nästan svarta 'Dark Spirit' eftersom den går så bra att kombinera i en bukett i och med att den inte är så stor att den tar över. En tallriksdahlia som 'Penhill Watermelon' är enormt maffig, men svår att kombinera med annat. Den kan man å andra sidan låta stå som en solitär eller ha flera stycken i varsin småvas.

Det kan fortfarande kännas lite jobbigt att klippa av blommorna från sina stjälkar, tycker Karolina, för de är ju så fina där de står i rabatten. Men ju mer hon klipper, desto fler blommor kommer det.

Njut av dahlian som snittblomma

Karolina är förvisso utbildad trädgårdsingenjör på Sveriges lantbruksuniversitet SLU och arbetar med växter, men hon har inte gått någon formell floristutbildning – vilket kanske är svårt att tro när man ser hennes blomsterarrangemang, men det visar samtidigt hur tacksam dahlian är att arrangera. Det är svårt att misslyckas. Med åren har hon lärt sig att välja sorter som gör sig extra bra i vas.

– Jag väljer sorter som har långa och stadiga stjälkar – förutom vackra blommor i färger jag gillar, förstås.

Redan innan dahliasäsongen är över och knölarna grävts upp ur jorden har Karolina hunnit beställa nya sorter för kommande sommar.

– Det blir nog ett trettiotal nya. Tidigare har jag säkrat upp och köpt två-tre av samma sort utifall att nåt skulle gå galet. Men det tänker jag inte göra längre. Det finns en spänning i att se hur de tar sig. Skulle det vara någon som inte tar sig, ja, då är det bara att acceptera.